SQ-50 C2. ”Allboxen”

Direktlänk till HSQ-C2, högtalarsatsen till SQ-50 C2-lådan, klicka här.

När vi tog fram våra C-lådor utgick vi från de ”ortoakustiska” högtalare som Stig Carlsson tog fram på 1960- och 1970-talen. C1:an påminner mycket om OA-14, men med ett diskantelement med hög spridningsvinkel i stället för fyra pappersdiskanter som originalet hade, och en basreflexlåda enligt Hoge:s princip. Renare diskant, djupare bas.
C2:an är mera lik grundidén hos de ”ortoakustiska” lådorna genom att den har fyra diskanter placerade i cirkel. Även om OA-5 mk 2 var den låda som såldes mest, är det många som anser att ”Popboxen” lät bäst. Två grundskillnader fanns: Popboxen var en basreflexkonstruktion, inte en sluten låda. Och den hade diskanterna riktade in mot baselementet, inte i en separat cirkel bredvid baselementet som på t.ex. OA-5:orna.
Att ”Popboxen” lät så bra var inte en slump. Det tidigareläggande (fasmässigt) av diskanten som ett delningsfilter åstadkommer motverkas av att de diskantelement som riktas mot åhöraren alltid sitter längre från honom / henne än baselementet, var man än befinner sig i rummet. Dessutom hamnar diskanten precis där den skall i förhållande till basen -- mitt i.
”Popboxen” hade dessutom en basreflexport. Det hade stora fördelar för basåtergivningen.
Läs gärna på carlssonplanet.com där skribenten skriver att Popboxens diskantåtergivning var ”vida bättre än i den serietillverkade Sonab OA-5 Typ I” och att basen var ”klart bättre upplöst och luftigare även jämfört med Sonab OA-5 Typ II”.

Nu är den alltså klar, den modernt bestyckade motsvarigheten, SQ-50 C2 som kanske borde kallas ”Allboxen” eftersom den inte bara är en ”popbox”, utan klarar alla typer av musik lika bra.
Och inte bara musik, utan även ljudeffekter ända ner i subbasområdet när den används till hemmabion.

Vi har inte bara kopierat av ”Popboxen” rakt av.

1) Vi har använt konceptet med fyra diskantelement runt basen för att få samma ”ortoakustiska” ljudfördelning som i ”Popboxen”.

2) Vi har strikt följt idealförhållandet för längd/bredd/höjd för bästa dämpning av resonanser.

3) I stället för att placera basporten nära baselementet, där den hade kunnat läcka ganska mycket mellanregisterljud, har vi placerat den nederst på lådan, långt ifrån baselementet för att minimera distorsionen i mellanregistret.

4) Vi har även här följt Hoge:s princip för beräkning av basporten, vilket i hög grad bidrar till alla SQ-lådornas fantastiska basåtergivning. Tydlig, detaljrik, ren och klar. Och med bra återgivning även vid låg volym, perfekt för den som bor i lägenhet.

5) Noggrannt utvalda kvalitetselement:
I den ansedda tyska hifitidskriften Klang+Ton (1/2001) beskrevs baselementet (LS 18532) med orden
”Det är nästan otroligt att denna högtalare är tillgänglig till ett så fördelaktigt pris”
och diskantelementet (LST 9520) fick (4/2001) bedömningen
”Ett rent ut sagt sensationellt erbjudande”.

Allt detta resulterar i en ljudkvalitet och ljudbild som få högtalare når upp till.

Nu till själva byggandet. Här är först ritningen:

Lådan byggs av vanlig byggspånskiva, tjocklek 22 mm. Det ger hög styvhet utan krav på uppstagning. Samtidigt är materialet tillräckligt ”dött” för att inte ge några hörbara resonanser.

Materialåtgång för en låda:

2 st 422 x 227 mm (topp och botten)
2 st 422 x 660 mm (sidostycken, syns inte på ritningen, ligger ovanpå och under)
1 st 606 x 227 mm (framstycke)
1 st 596 x 227 mm (bakstycke)

OBS! Klicka här, så kan du ladda ner sågmallen i PDF-format.

Man lägger ett av sidostyckena (660x422) på ett bord, och limmar sedan de andra bitarna (utom andra sidostycket, givetvis) som på ritningen. Börja med toppen (baffeln), eftersom den går kant-i-kant upptill och därför är lättplacerad. Sedan fram- och bakstycke. Sist understycket. Lägg in ett tomt CD-fodral av standardstorlek (10 mm tjockt) när bottenstycket limmas, så blir det garanterat rätt höjd i öppningen. När limningen av allt detta är klart, lägger man in dämpmaterial (se nedan), monterar poluttag (lämpligen på bakstycket) och löder samman ledningar, filterkomponenter och högtalarelement (alltså fortfarande med sista sidostycket omonterat) et.c. och först när allt detta är klart och det hela har testats limmar man fast det sista sidostycket.

Mitt på ovanstycket tar man ut ett runt hål, diameter 150 mm. I detta skruvas baselementet fast.
Runt baselementet monteras sedan fyra diskantelement, alla riktade mot mitten:

Tänk på att du före limningen av diskantelementen måste ha gjort den ytbehandling av baffeln du vill ha!
Att lägga på ytbehandling i efterhand och få det snyggt är nästan omöjligt eftersom diskantelementen har limmats fast.
Placera diskantelementen som på bilden, någon centimeter utanför baselementets kant. Markera var anslutningarna hamnar, och borra hål (3 mm bör räcka) för dessa och deras anslutningsledningar, så slipper man dra ledningar på baffelns utsida.

Limma dem helt enkelt i den vinkel som bildas när både framkant och magnet vilar mot lådan (c:a 15 grader).
Gör inga onödigt stora limfogar, diskantelementen väger nästan ingenting, och behöver inga starka limfogar. Skulle man av någon anledning skada ett diskantelement i efterhand, underlättas arbetet av att limfogen är liten och inte alltför stark. Litet silikonlim eller smältlim är utmärkt, båda kan skäras bort med kniv i efterhand om så skulle behövas.

Tätning av hålen: Hålen för diskantelementens ledningar är så små att de inte påverkar ljudet. Tätning behövs alltså inte.
Vill man ändå täta kan man göra det med t.ex. smältlim eller silikonlim, men om man senare behöver byta ett diskantelement pga någon mekanisk åverkan eller annan orsak försvåras det givetvis av att anslutningar och sladdar sitter fastlimmade.

Dämpning mot golv: Den här lådan har förlängda sidoväggar. Det är en medveten akustisk finess. Därmed når inte bottenstycket ner till golvet, vibrationer därifrån leds alltså inte ner i golvet.
Sidoväggarna står visserligen på golvet, men de vibrerar inte i höjdled.
Lådan behöver därför ingen dämpning mot golvet. Vi rekommenderar ändå att man sätter på filttassar eller liknande för att inte riskera att den råa spånskiveytan repar golvet när högtalaren flyttas vid t.ex. städning.

Dämpning i lådan: Vi rekommenderar även till denna låda IKEA:s sovtäcke ”Mysa gräs”. Det innehåller polyestervadd 150 gram per kvadratmeter vilket ger lagom dämpning. Resonanser dämpas tillräckligt utan att basen mjukas upp.
Alla inre ytor beläggs, men lämna 3-4 centimeter runt basspalten obelagt, så att den kan ”andas” fritt. Bäst är att häfta fast dämpmaterialet med häftpistol, och låta yttertyget från täcket sitta kvar. Det är akustiskt transparent, och håller vadden på plats. Några få häftningar per yta räcker, det är bara bra om vadden till större delen är ”fluffig”.

Högtalarsats HSQ-C2:
Baselement, diskantelement och delningsfilterkomponenter (inkl konjugatlänk). En sats till en låda. Ritning på inkopplingen medföljer i satsen med delningsfilterkomponenter. Länk till högtalarsatsen, klicka här.

Poluttag, kabel, överlastskydd ingår inte utan köps separat, beroende på vad du personligen anser att du behöver. Du hittar sådana artiklar genom att klicka här.

Internt i lådan: Använd klen kabel. Grova kablar gör bara skada. Energiinnehållet i en grov kabel när man värmt den till lödtemperatur kan räcka för att skada kondensatorerna i delningsfiltret. 0,75 kvmm eller mindre är fullt tillräckligt.*
Komponenterna kan monteras med smältlim på en liten platta av trä, plast eller papp innan lödning, och plattan sedan limmas på baffelns insida. Poluttag monteras lämpligen på bakstycket. (Eller varför inte ett par förgyllda poluttag, uppåtvända nära kanten på själva baffeln om man vill ha en litet ”tuffare” synlig anslutning).

Länk till högtalarsatsen HSQ-C2: Klicka här.

/Stefan, Valutronic, 2008