Om du bara slölyssnar till musik och inte bryr dig om ifall ljudet har toppkvalitet eller bara är ”bra nog”, är det här nog inte för dig. Men om du verkligen bryr dig om hur musiken låter och du har höga krav, läs vidare..

CM-50 Mk II
Hifi 50W effektmodul
Modulen levereras färdigbyggd och är lätt att koppla in.
CM-50 MK II är precis det vi använder (fast två) i vårt high-end-stereoslutsteg, CM-130 Mk II. Klicka här för beskrivning.

Skicka order eller frågor till email@valutronic.se

CM-50 Mk II är 2011 års vidareutveckling av den mycket framgångsrika CM-50 som vi producerat sedan 2007.

Om du kan hantera lödverktyg och har en del erfarenhet av att bygga elektronik, kan du utgå från ett par CM-50 MK II-moduler för att bygga en stereoförstärkare av riktigt hög kvalitet.

Inkänsligheten är hög:
0,91 volt in = 20 V ut = 50 W uteffekt (med 8 Ohms högtalare).
Så en CD/DVD-spelare eller en dators ljudkort räcker för full effekt utan behov av någon förförstärkare.
Ritningar och mer info om anslutning, nätdelar, volymkontroller et.c., klicka här.

Olikt de massproducerade förstärkarmoduler man kan köpa av diverse hobby- och elektronikföretag är det här speciellt framtaget för högsta möjliga ljudkvalitet. Man kommer helt enkelt inte mycket längre, oavsett pris.
Modulen har förmågan att återge även de minsta detaljerna i den signal man matar dem med.
Exempel: Jag hade jag lyssnat på en viss poplåt en massa gånger under ett antal år. De förstärkare vi hade haft var en Denon och en NAD (3020 E). Båda ansågs av fackpressen vara mycket bra. Men så byggde vi samman vår första CM-130, och när samma stycke spelades så hörde jag för första gången hur sångerskans tunga lyfte från gommen. Ett litet, litet klickande som inte hade hörts i våra tidigare förstärkare.
Även rumsljud och andra små detaljer kommer fram perfekt, förstärkaren är ”helt öppen”. Om ett ljud finns i insignalen, så kommer det också att nå högtalarna, utan att dämpas eller mjukas upp.
Så om du kan löda och bygga din egen nätdel och montera det hela i en lämplig låda, då kan du spara en rejäl slant jämfört med vad motsvarande ljudkvalitet skulle kosta i en färdig förstärkare.

Precis som sin föregångare är huvudegenskapen högsta möjliga ljudkvalitet. Men vi har också fått in några extra funktioner, se ”teknikaliteter” nedan.
Vi bygger enheterna för hand, och vi använder bara noggrannt utvalda diskreta komponenter för att försäkra oss om högsta ljudkvalitet och långtidsstabilitet.

Så om du letat efter en effektförstärkarmodul med verkligt hög ljudkvalitet, och är händig nog för att sätta ihop en förstärkare är det här helt rätt.

Teknikaliteter...

Först, hur den första CM-50-modulen kom till:

Jag utvecklade CM-50 eftersom jag behövde en extremt exakt förstärkare för testlyssning av högtalare. Den fick inte lägga till eller ta bort någonting, utan måste återge allt så perfekt som möjligt.
Jag hade lyssnat på ganska många förstärakre, men blev inte helt nöjd. Eller också var ljudet perfekt, men då var också priset för högt för min budget. (Dvs ungefär samma pris som för en mindre bil.)
Och eftersom jag hade konstruerat elektronik i många år visste jag att det egentligen inte finns något samband mellan pris och ljudkvalitet. En enkel och billig konstruktion kan låta bättre än en mera komplicerad och dyr. Det är väl också helt enkelt så att man KAN ta bra betalt för bra ljud, och då gör man det också. Det finns alltid köpare som lyssnar mer med plånboken än med öronen.
Så, vad jag bestämde mig för var att ta fram en produkt av verkligt hög kvalitet till ett hyfsat pris. Jag hade konstruerat ljudprodukter i många år, så jag tänkte att det borde vara klart efter en vecka eller två.
Men jag insåg snart att kombinationen extremt hög ljudkvalitet, lågt brus och hög stabilitet var en tuffare utmaning än jag väntat mig. Det verkligt svåra var att lista ut exakt vilka komponenter som var bäst på respektive område -- balanserad ingång, låg- och högströmskällor, spänningsförstärkning, strömförstärkning... samtidigt med snabbhet och stabilitet.

Efter några veckor och flera olika kontruktioner gav jag upp. Ljudet var endera bra, men inte riktigt i toppklass, eller också uppstod stabilitetsproblem. Sedan, några månader senare, började jag igen. Och gav upp. Och började igen, och...
Jag konstruerade ungefär 30 olika prototyper, och det gick två hela år innan jag var blev nöjd. Det sista, när jag själv var helt nöjd, var en kund som ibland satt uppe mitt i natten när familjen sov, och lyssnade på musik. Då måste han sitta precis intill högtalarna för att inte störa, och trots att han satt så nära, ville han att det skulle vara brusfritt mellan låtarna. Jag var nära att ge upp, men konstruerade om ingångssteget, och lyckades!
Nu var äntligen ljudet så bra det bara kunde bli. Man kunde sitta i timmar och lyssna utan att tröttna. Även de minsta detaljerna återgavs perfekt, bruset var nästan icke-existerande, och udda övertonsdistorsion låg långt under hörbara nivåer. Jag var överlycklig och gjorde en hemsida om förstärkaren, liknande den här.
Och mycket riktigt. Även de som lyssnat i vår butik slogs av hur exakt återgivningen är. Vi har haft (åtminstone) två kunder som köpt vår färdigbyggda CM-130 och ”pensionerat” sina långt dyrare Linn-förstärkare, som ändå anses tillhöra de bästa i världen.

Jag nådde alltså mitt primära mål -- perfekt ljud. Men jag hade varit tvungen att göra några uppoffringar:

Normala kortslutningsskydd är endera ineffektiva (inget riktigt SOA-skydd) eller också kan de ge distorsion när de också kompenserar för transtorspänningen. Så jag beslöt mig för att inte använda sådana skydd, utan gav i stället tydliga varningar för att kortsluta utgångarna.

När jag försökte använda normal temperaturstabilisering (en liten transistor på kylvinkeln för avkänning av MOSFET:arnas temperatur) stötte jag på nästa problem: Temperaturkurvan bas-emitter hos avkänningstransistorn är inte likadan som hos en MOSFET, så kretsen fick konstrueras om. Det gick till slut, och modulen klarade ett temperaturområde på 15-70 °C utan vare sig övergångsdistorsion eller temperaturrusning. (Den högre temperaturen behövs, eftersom kylflänsen blir mycket varmare än omgivande luft.)
Enda ”problemet” är att det blir en liten drift med tiden eftersom MOSFET:ar och avkänningstransistorn inte åldras identiskt. Även om nästan ingen gör det, borde en kontroll och eventuell justering göras ungefär vart 5:e år bara för säkerhets skull. Ökad värme pga den här typen av åldrande är en orsak till att mågna förstärkare går sönder, även om det tar 10-30 år.

Nästan alla moderna nätdrivna förstärkare har en nätdel som har jord, plus- och minusspänning. Om plus eller minus (alltså inte båda samtidigt) försvinner, t.ex. om en säkring brinner av, brukar det ge likspänning ut. Om då en högtalare är ansluten kan den skadas av att konen pressas ut eller in för långt.
Det är ett vanlig problem hos de flesta förstärkare, och CM-50 var inget undantag. Emellertid har det inte orsakat något problem såvitt vi vet. Men ändå, om det kunde undvika skulle det bidra till förstärkarens säkerhet ytterligare.

Slutsats: CM-50 producerade ljud i toppklass, men en viss försiktighet rekommenderades för att inte skada högtalare anslutna till den. Likaså, om en kund valde en transformator med annan spänning än 24 V, behövdes en justering av tomgångsströmmen eftersom den var spänningsberoende. Annars kunde en lägre spänning ge distorsion och högre överhettning.
Så CM-50 är en underbar förstärkare, men man måste vara försiktig och ansluta allt rätt för att undvika skador.

Vad har vi behållit från den ”gamla” CM-50-konstruktionen?

Vi använder samma snabba lågbrus/lågkapacitanstransistorer som fick CM-50 att återge minsta lilla detalj i musiken, och samma linjära effekt-MOSFET:ar. Alla delar i signalvägen klarar 20 kHz (och lite till) vid full effekt, utan motkoppling. Så det finns fortfarande ingen risk för latch-up eller TIM-distorsion.
Alla hififörstärkare klarar att återge 20 kHz, men INTE utan motkoppling (”open loop”) och det är viktigt:

En förstärkare som går till 50 kHz med 100 gångers motkoppling behöver bara klara 500 Hz utan motkoppling. Om ett stransistorsteg når 500 Hz (-3 dB) vid 0,1 mA drivström, kan man tvinga upp det till 20 kHz genom att driva det med 4 mA från föregående steg, och det här är ungefär vad som händer i många IC-förstärkare. Emellertid, när det här görs kan kapacitansen över kollektor-bas laddas så att strömmen fortsätter ett ögonblick även sedan den borde ha stängts av. Man har ”latch-up-distorsion, och om drivsteget är komplementärt kan det också öka medelströmmen vilket i sin tur kan minska förstärkarens livslängd.
En del små detaljer i ljudet kan också försvinna i processen.

Det är också så att när en transistor når sin ”hastighetsgräns” uppstår TIM (TransientInterModulationsdistorsion).
Det är en distorsion som inte uppfattas som dåligt ljud. I stället upplever man snart lyssningströtthet. Man känner behovet av att sänka volymen eller helt enkelt stänga av. ”Öronen behöver vila” även om volymen inte är alltför hög.

Varken latch-up eller TIM är lätta att upptäcka när man lyssnar på en förstärkare i några minuter i en affär, så många förstärkartillverkare bryr sig inte om det. Effektförstärkare som använder IC med låga open-loop-hastigheter är vanligt, eftersom de är billigare att bygga. Och det är svårt för en kund att returnera en förstärkare bara för att man tröttnar på sin egen musik...
Men vi bryr oss. För CM-50 MK II har vi därför valt ut endast snabba diskreta komponenter. Det blir dyrare, men du får en förstärkare vars ljud du verkligen kan njuta av. Ljudet blir öppet och klart, inga detaljer går förlorade. Och du kan lyssna i timmar i följd utan problem.

Och var har ändrats?

MK II har överströmsskydd, driftfri strömstabilisering och skydd mot ensidigt spänningsbortfall.

Överströmsskydd:
Ett drivspänningsberoende skydd som tillåter högre ström vid lägre drivspänning. På så sätt kan en 18V-trafo användas vid 4 Ohms (eller högre) last, en 24V-trafo vid 8 Ohms last (eller högre). Och självklart påverkar det inte slutstegets ljudkvalitet.

Driftfri strömstabilisering:
En specialförstärkare jag konstruerade (för användning i SL:s biljettluckor) krävde stabil tomgångsström i ett mycket brett temperaturområde, eftersom förstärkaren skulle kunna monteras utomhus. (Den behövde därför klara -30 till + 40 grader.)
Det normala sättet att temperaturkompensera räckte inte. I stället kom jag på en helt annan lösning. En konstruktion som liknar en konstantströmskrets kombinerades med en högströmsdiod. Ett motståndsvärde bestämmer tomgångsströmmen, och dioden tar hand om den starkare signalströmmen.
Det fungerade perfekt, och förde dessutom med sig tre extra fördelar: Ingen potentiometer för justering av tomgångström, total långtidsstabilitet och spänningsoberoende. Tomgångsströmmen är stabil inom hela +/- 15 - 40 V-området. Och den ändras inte med tiden. Ingen justering behöver någonsin göras.

Slutligen kom jag på hur jag skulle koppla bort strömmen från MOSFET:arna så fort ena drivspänningen försvann. Nu blir det bara tyst om en spänning försvinner. Ingen risk för högtalarskador.

Så ljudet är lika perfekt som tidigare, men MK II är lättare att installera, säkrare om något händer med nätdelen, och långtidsstabiliteten är helt enkelt perfekt.

Förutom själva CM-modulerna behövs en nätdel, en låda med tillräcklig kylning, kablar, in- och utgångsanslutningar, kanske volymkontroller och en ingångsomkopplare (internt eller externt).

Mer upplysningar om själva inkopplingen, förslag till nätdelar, ritningar mm hittar du här.

Om du tycker att du inte förstår allt, bör du ta hjälp av någon som gör det.
Utan tillräckliga kunskaper finns risken att man inte klarar att fullborda projektet.

Storleken på modulen är c:a 100 x 77 x 30 mm. Den består av ett färdigmonterat kretskort och en L-profil av aluminum. Avståndet mellan monteringshålen på denna är 40 mm. Anslutning görs med skruvplint.

Pris per modul vid försäljning till kund inom Sverige (förskottsbetalning eller mot postförskott, frakt tillkommer): 950 kronor inkl moms. Fraktkostnad hösten 2011: 170 kr vid förskottsbetalning, 230 kr vid postförskott, oavsett antal.