Ritning VH-1:

Baffeln är försänkt 10 mm jämfört med sidostyckena, men om du inte vill ha försänkt baffel, kan du välja att göra sidostyckena, ovanstycke och understycke 39cm djupa. Eller helt enkelt flytta fram allt utom sidor, ovanstycke och understycke 10 mm.
Anledningen till att vi försänkt baffeln är att man då kan välja att spänna ett högtalartyg framför elementen, på en ram. Högtalarelementen sticker ut drygt ½ cm från baffelytan.

Limning: Det känns kanske naturligt att använda vitt trälim (härdtid några timmar), men det finns en mycket snabbare metod. Kontaktlim. Vi kontaktlimmade våra lådor 1986, och det gick inte att få isär dem när vi försökte i januari 2003. Kontaktlim är alltså mycket hållbart. Finessen är att det går snabbt. Stryk lim på båda ytorna som skall sammanfogas, vänta tills det är klibbtorrt, c:a fem minuter, och för samman ytorna. De hugger direkt, och limningen är klar.

Om man räknar ut i förväg var lim skall appliceras, och i vilken ordning delarna skall sättas samman, och gör det i en följd, kan lådan sammanfogas på enstaka minuter. Ingen väntan på härdande lim.

Limma 90mm-stycket på 840mm-stycket på det här sättet först. Dessa skall vara vinkelräta mot varandra.

Håldiametrar: Bashögtalaren 185mm, diskanthögtalaren 75mm (se originalhögtalarsatsen HSV-1, klicka här).

Material till 2 st VH-1-högtalare:
16mm tjocklek, vanlig spånskiva, MDF et.c. passar.

Innan monteringen tar man ut hålen för högtalarna i bafflarna (frontstyckena). Högtalarelementen monteras dock inte förrän lådan är färdiglimmad. De monteras alltså utifrån.

Som du ser, monteras bitarna på ett av sidostyckena.

Först av allt: Limma samman de båda innerstyckena. De skall limmas i rät vinkel mot varandra (90°).

Lägg ett sidostycke på golvet eller arbetsbordet. Limma sedan först fast överdelen, eftersom den är lättast att placera. Sedan bakstycket, underdelen, baffeln, innerstyckena och avböjarna. Observera att underdelen inte når ner till golvet. Detta är en av finesserna med konstruktionen, att vibrationer från bottenplattan inte leds ner i golvet och orsakar resonanser. Klär man sedan sidostyckenas ”golvyta” med filt, är risken för resonansproblem i stort sett borta.

Dämpning: Det bilden visar är hur vi dämpade originallådorna: De grå fälten på ritningen (bakstyckets insida ner till öppningen, överdelens insida och övre avböjarens insida) dämpas. Dessutom belägger man ena sidoväggen med dämpmaterial, men bara ned till själva mynningen (av utseendemässiga skäl). Det kan vara litet pyssligt att skära till de här bitarna, men det är väl värt besväret.

Som dämpmaterial rekommenderas exempelvis tät filt. Kan man få tag i s.k. hästfilt (en mycket tätslagen filt, några mm tjock) så är det utmärkt.
En nålfiltmatta (heltäckningsmatta) som är minst 5mm tjock är kanske ännu bättre, men det blir litet tyngre.
Den här dämpningen är bara till för att hindra att en stående våg uppstår. Materialvalet är därför inte kritiskt.
Likaså kan man till slut dämpa de ytor (sidostyckenas kortsidor) som rör vid golvet med filt, så att ljud inte leds ner i golvet.

En (mycket kräsen) kund beskrev hur han dämpat, vilket enligt honom ger ännu bättre ljud:

1. Dämpning av taket hårt. C:a 3cm ull/isolering

2. Klipp en bit på 200 x250 och lägg precis bakom basen på snedplattan (halsen) 3 cm ull

3. "Tuffsa/fluffa upp polyestervadd (täckjackefyllning) till ett mycket tunt lager och lägg det i båda halsarna.

Detta är enligt min ljudupplevelse lite bättre. Men som sagt det är upp till var och en att prova sig fram

...Medans en annan skrev trärtom – att hans kompis helt hade tagit bort all isolering och att det blev bättre.

Det senare upplever vi själva dock som väldigt tveksamt. Man bör nog åtminstone dämpa en sidovägg, för där har man två stora parallella ytor som kan ge en onödigt kraftiv resonans på drygt 800 Hz, alltså i övre mellanregistret.

/SB Valutronic