Val av digitalkameratyp...

ELLER?

Många som köper digitalkamera väljer automatiskt en liten kompaktkamera som den till höger. Avstängd ryms samsungkameran i en bröstficka, och ger ändå skarpa, högupplösta bilder, har 3 x optisk zoom och kan videofilma med ljud. Varför ens fundera på en större kompaktkamera, som sonykameran till vänster?

Avstängd är samsungkameran (till höger) bara 35 mm djup, och påslagen (linsen ute) 52 mm. Bredd och höjd c:a 95 x 60 mm. Lätt att stoppa i en skjortbröstficka om man vågar. Är det varmt kan kameran skadas av fukt från kroppen, och trängs man med andra människor på en fest, i ett fordon, på en trottoar et.c. så kan de råka stöta till och skada kameran.
Så även om en kamera ryms i en bröstficka, ha den hellre i en liten väska där den skyddas och ligger torrt.

Sonykameran är c:a 90 mm djup avstängd, c:a 120 mm påslagen med linsen i fullt teleläge. Bredd och höjd c:a 110 x 80 inklusive sökaren. Den får endera hänga i sin axelrem (som medföljer) eller ligga i en kameraväska eller midjeväska.

De kameror som nedanstående erfarenheter baseras på är en Sony DSC-H5 (den större modellen här ovan) och en Samsung S-800 (den mindre).

Båda kamerorna har bra upplösning på sensorn: Sonykameran 7,1 MP (megapixlar) och Samsungkameran 8 MP. Och bådas linssystem är tillräckligt skarpa för att göra sensorn rättvisa. Man kan alltså skriva ut bilderna i format upp till c:a 60x80 cm med bra skärpa. Eller visa dem på en HD-TV, fast då blir det givetvis inte bättre än HD-TV-upplösning...

Den större kameran har 12x zoom. Den mindre bara 3x. Det har rent fysikaliska orsaker.
För att ett objektiv med rejäl brännvidd (t.ex. teleläget på sonykameran) skall få bra ljuskänslighet krävs att det kommer in mycket ljus. Det i sin tur kräver en stor linsyta. Den stora linsytan och den långa brännvidden i tele-läge gör att kameran inte kan göras särskilt liten. Om man skulle försöka göra en kamera av den lilla typen med lika lång zoom (12 gånger i det här fallet) skulle det ljus den lilla linsen släpper in inte räcka till på långa vägar. Endera skulle det bara fungera i klart solsken, eller också skulle ljuskänsligheten på sensorn få skruvas upp så mycket att bilden blev oacceptabelt grynig.
Samsungkameran sjunker 232% i ljusstyrka (från f:2,8 till f:5,1), alltså till knappt en tredjedel när brännvidden ökar från 36 till 108 mm* (=3 ggr zoom).
Sony:ns ljusstyrka sjunker bara 75% (från f:2,8 till f:3,7) när brännvidden ökar från 36 till 432 mm* (= 12 ggr zoom). Den är alltså 90 % mera ljusstark i teleläget trots att den förstorar 4 gånger mer.

*) brännvidd motsvarande 35mm systemkamera.

Vad behöver du?

En liten och kompakt kamera har givetvis fördelen att den är lätt att ha med sig. Det finns smidiga små kameraväskor som kan fästas i livremmen eller hängas runt halsen. Och många (men inte alla!) små kameror har numera hög bildkvalitet om ljusförhållandena är bra.
Men det finns nackdelar också. En är storleken på linsen, som gör att det krävs bra ljus för att 3x zoom skall fungera bra. Man kan ta hyfsade bilder i vidvinkel även inomhus om man är någorlunda stadig på handen, men vill man använda zoomen för att komma närmare motivet kan man få problem med rörelseoskärpa.
Lika mycket som ljusinsläppet minskar förlängs exponeringstiden, och då vill det till att motivet står stilla samtidigt som man inte får darra på handen. Stativ och fotografering av stillastående motiv är OK, men frihand blir värre.
Hur kul är en sådan här bild?

Blixt! tänker du kanske. Men det hade inte löst problemet här.
Personen är c:a 5 meter från kameran, och en liten kameras blixt går inte så långt vid 3x zoom. Eftersom små kamerors ljusinsläpp minskar kraftigt vid zoomning krävs extra mycket ljus i teleläget, varför blixtens räckvidd sjunker. Samsungkamerans blixt räcker drygt 3 meter i vidvinkel, men knappt 2 meter i tele. Och i teleläget ger kamerans lins bara skärpa från ungefär 1,8 meter och uppåt. Alltså: Blixtfoto i teleläge blir bara perfekt om motivet råkar befinna sig 1,8 – 2,0 meter från kameran. Längre bort blir mörkt, närmare blir oskarpt.

Bildkvaliteten som sådan behöver dock inte vara lägre med en liten kamera än en större. Här är en typisk utomhusbild tagen i skugga en solig dag med Samsung S800. Litet blåstick, men i övrigt mycket bra:

...och bilden ser inte bara skarp ut för att den är förminskad. Här är ett utsnitt i skala 1:1:

Det är det här jag menar när jag längre upp på sidan skriver att linsen gör sensorn rättvisa. Kameran är på 8 megapixlar, och linsen är ungefär lika skarp. Och det här är ingen självklarhet.
Exempel: Testbild från en annan kamera i samma storlek, också ett utsnitt i skala 1:1. Dålig skärpa! Det tar 2-3 pixlar innan en ljus yta gått över i en mörk. Om en sådan här kamera har en 8 Mpixel-sensor är skärpan i verkligheten bara 8/(3x3) dvs knappt EN megapixel.

Så titta på testbilder i skala 1:1 innan du köper digitalkamera. Generellt är billiga småkameror en bit sämre än sådana som kostar litet mer. Men det finns undantag. Både billiga & bra och dyra & dåliga.
Det verkar också generellt vara så att kända märken har jämnare kvalitet än uddamärken.
Så långt bildkvaliteten vid vanliga stillbilder.

Vill du kunna videofilma med kameran? Nästan alla kameror kan ta videosnuttar, de flesta också med ljud. Men det kan skilja mycket på hur bra det blir. Även här brukar de litet större kamerorna vara ett säkrare kort än små. De finns både bra och dåliga i ”småkameraklassen”, men nästan alla av de litet större modellerna är bra på video.
Samsungkameror har ofta fördelen att de spelar in i mpeg-4-format, varför man får 640x480 i bildstorlek med 30 bilder per sekund och nästan en hel timmas inspelning per GB minneskort. Därför kan de faktiskt fungera som enkla videokameror på t.ex. en semesterresa. Dessutom har de elektronisk bildstabilisering som dels minskar risken för skakoskärpa, dels följer objektet. Det blir bra ”flyt” i videoupptagningen. De flesta andra fabrikat spelar in mera okomprimerat, vilket ger avsevärt kortare inspelningstid på samma minnesstorlek. Det varierar mellan olika kameramärken, men typiskt är 5-12 minuter per GB. Å andra sidan kan lägre kompression ge högre bildkvalitet.

En litet större kamera med stort zoomomfång har givetvis nackdelen att den är... större, helt enkelt. Det är en kameratyp man medvetet tar med sig, inte en som råkar komma med av bara farten.
Men, som redan nämnts, teleläget släpper in mycket mera ljus, man kan därför zooma in rejält även inomhus utan blixt.
Sonykameran har dessutom något som kallas ”Super Steady Shot”, sonys variant på skakstabilisering. Det är två gyron som roterar inuti kameran, och dessa styr en speciell lins som korrigerar för vibrationer i kamerahuset. Man kan därför ta bilder på frihand utan att små handrörelser ger oskarp bild. Bilderna brukar bli skarpa och fina, även när jag fotograferar inomhus i vanligt lampljus utan blixt.
Att slippa använda blixt är till stor fördel om man vill få med stämningen i rummet. Blixtbilder blir ofta hårda och kalla oavsett vilken kamera man använder. Och när man börjar blixtra blir de närvarande påminda om att fotografering pågår, vilket kan göra dem mera spända och onaturliga. Men om det ändå behövs (väldigt mörkt) så har sonykamerans inbyggda blixt en enorm räckvidd: Hela 9 meter vid automatisk ljuskänslighetsinställning (upp till ISO 400) och 16 meter vid ISO 1000 (men då blir bilderna gryniga, ungefär som med högkänslig kamerafilm).
Se här. Bilden togs från 5:e våningen i ett höghus, mitt i natten. Med kamerans inbyggda blixt, alltså! Bilden har inte redigerats i något program för att få den ljusare, utan så här blev den ”direkt ur kameran”.


En annan trevlig sak är att man har en massa olika möjligheter till kreativt fotograferande. Man kan ställa in kameran helt manuellt, man kan välja slutarförval (från flera sekunder ner till en tusendel) eller bländarförval i täta steg (2,8-8 i sju steg. Många småkameror har bara två steg). Och man har flyttbar fokuspunkt så att kameran kan autofokusera var man vill i bilden. Och manuellt fokus. Man kan ställa in kameran så att mitten på bilden förstoras extra mycket vid manuell fokusering, vilket gör det lätt att få perfekt skärpa även vid manuel fokusering.
Som sagt, om man vill så har man stora möjligheter att experimentera och få fram mera ”konstnärliga” bilder.

Kameror med stort zoomomfång verkar också generellt vara bra på makrobilder (extrema närbilder).

Här nedan är en närbild vi tagit med vår Sony DSC-H5-kamera. Avståndet mellan objektivet och blommorna i mitten är c:a tre centimeter.

Bilden är här förminskad till 1/16 av sin ursprungsyta för att du skall kunna se hela bilden på en gång:

Men det är skarpt och rent även i fullformat. Här nedan är en del av bilden i skala 1:1.
Om du ser detta på en 19” 4x3-skärm är det här utsnittet knappt 24 cm brett. Hela bilden är då 90 cm bred! Ändå med den här skärpan.

Så kommer vi till det som är den största skillnaden mellan en kamera med 3x zoom och Sonyns 12x... Huset mitt i bilden nedan ligger några hundra meter från vårt hus, och vid 1x zoom ser det ut så här från vår balkong. (Hela bilden, nerskalad.) Ser du mannen på balkongen mitt i bilden? Givetvis inte.

Låt oss ta ett utsnitt ur bilden i skala 1:1.

Nu kan man se att det är någon i vit överdel på balkongen.
Men att känna igen honom eller se vad han gör är givetvis omöjligt.

Så zoomar man in (12x optisk zoom) och...

Jag har pixellerat ansiktet för att inte avslöja vem det är, men ansiktet är givetvis lika tydligt som sakerna runt omkring på den oredigerade bilden. Man kan alltså få hyfsade bilder på personer som befinner sig flera hundra meter bort. Och eftersom kameran har bra ljusinsläpp även vid full zoom och en fungerande optisk bildstabilisering behövdes inget stativ.

Summering

Liten kompaktkamera med måttligt zoomomfång (I vårt fall: Samsung S800):
Lätt att ta med, går ner i en bröstficka eller liten väska. Vikt 205 gram inkl batterier.
Kan ta bra bilder, åtminstone i bra ljus.
3 gångers optisk zoom tar dig närmare motivet, men det krävs bra ljus. Funkar därför inte så bra inomhus eftersom bildstabilisering vid stillbildsfoto saknas. Utomhus dagtid, däremot, blir resultatet i regel utmärkt.
Numera finns optisk bildstabilisering även hos en del kameror i den här klassen, välj en sådan om möjligt.
Måttlig räckvidd på blixten, 3 meter i vidvinkel (zoom 1x), räcker till mindre vardagsrum men inte stora.
Drivs med två R6/AA-batterier. NiMH-batterier 2500 mAh räcker till c:a 150 bilder om kameran stängs av mellan tagningarna.
Vanliga alkaliska batterier fungerar också, dock med avsevärt kortare livslängd.

Större kompaktkamera med långt zoomomfång (I vårt fall: Sony DSC-H5):
Inte fickformat, får hängas i axelrem eller förvaras i väska. Vikt 470 gram inkl batterier.
Kan ta bra bilder även i svagt ljus.
12 gångers optisk zoom tar dig mycket närmare motivet, och klarar sig med måttligt ljus. Funkar inomhus utan blixt.
Rejäl räckvidd på blixten, 9-16 meter beroende på vilken bildkvalitet man accepterar.
Riktig optisk bildstabilisering med dubbla gyron möjliggör skarpa bilder även på frihand när ljuset är svagt.
Drivs med två R6/AA-batterier. NiMH-batterier 2500 mAh räcker till minst 200 bilder om kameran stängs av mellan tagningarna.
Vanliga alkaliska batterier fungerar också, dock med avsevärt kortare livslängd.
Batterivarning dyker upp i god tid innan batterierna är slut, och även när den blinkande ”nu är det kris”-symbolen mitt i bilden tänds, går det att ta några bilder till.

I vår familj har vi fördelen att ha haft båda ett tag, och så här har det blivit i praktiken:

Samsungkameran används mest av min fru som uppskattar det lilla formatet. Men även av mig när jag ”är på språng” och inte har plats för sonykameran. När kameran måste rymmas i fickan. I bra ljus ger samsungkameran mycket bra bilder – med klara, rena färger och hög skärpa. Och videoupptagning i upp till två timmar på ett billigt 2 GB SD-kort är exceptionellt bra.
Annars blir det sonykameran för min del. Den är ett säkrare kort, helt enkelt. Vid dagbräckning / skymning och inomhus är det ljusstarka objektivet och ”Super Steady Shot” viktiga finesser. När det är långt avstånd till dem man vill ta bilder av, stora dåligt upplysta rum eller grottor som kräver kraftig blixt, naturfoto på avstånd och seriöst porträttfoto – då är sonykameran överlägsen. Men den är större. När det regnar måste jag ha en speciell kameraväska, den ryms inte i en ficka.

Ändå tror jag att du förstår vilken kameratyp jag föredrar.
Jag är ganska petig med bildkvaliteten, jag vill kunna komma nära objekt som är långt borta, slippa blixt vid inomhusfotografering, men ändå ha tillgång till en rejäl blixt när det verkligen behövs. Sonykamernan har allt detta. Samsungkameran ger också riktigt bra bilder, men behöver mer ljus, och både zoom och blixt har mera begränsade omfång.
Hade jag själv varit tvungen att välja enbart den ena, hade det blivit sonykameran. Den kan visserligen inte slinka ner i en bröstficka, möjligen i en större jackficka, men det uppvägs med marginal av att den klarar så mycket mer. Jag har haft den drygt fyra år när den här sidan uppdateras (sommaren 2011), och har tagit många bilder som en mindre kompaktkamera inte hade klarat. Bilder som krävt 12x zoom och bildstabilisering och ljusstarkt objektiv.

Men utvecklingen står inte stilla... Det finns kompaktkameror som är små och ändå har stort zoomomfång. Fast en naturlag har man svårt att komma förbi: När linsdiametern är liten och man zoomar långt blir ljusstyrkan låg. Vilket ger grynigare bild eftersom känsligheten måste ”skruvas upp”. Å andra sidan utvecklas också sensorerna...

/Stefan Berge, Valutronic, Göteborg.

Systemkameror:
Om du tänkt köpa systemkamera, se upp med reklamen! Jag granskade ett utskick från Elgiganten som kom i slutet av maj 2007, och blev rätt irriterad över marknadsföringen:

Om en kamera skrev man ”vikt på bara 475 g”, utan att förklara att det gäller själva kamerahuset. Med objektiv och blixt blir det mycket tyngre.
Det medföljande 3 x zoomobjektivet var 4 ggr ljussvagare än på den Sony DSC-H5 vi skriver om högre upp på sidan. Det gör att texten ”Fantastiskt bildresultat” bara gäller vid bra ljusförhållanden, vid svagare ljus krävdes blixt eller stativ eftersom kameran saknade skakstabilisering.
Man skall också se upp med bilderna i sådana här reklamblad. Deras bild på en Canon EOS 600 visade ett objektiv med fin ljusstyrka, f:1,4 men i texten läser man att det är ett helt annat objektiv som ingår i priset, med rejält sämre ljusinsläpp.
Ett systemkamerapaket som har samma brännviddsomfång och ljusstyrka som en större kompaktkamera kostar flera gånger så mycket.

Sonykameran vi talar om tidigare på sidan har ett 36-432 mm (35 mm motsvarighet) zoomobjektiv och kunde köpas för c:a 3000 kr i början av maj 2007.

Till Canonkameran kunde man köpa ett EF 100-400 mm zoomobjektiv med bildstabilisering som kostade drygt 15.000 kronor när det såldes (maj 2007). Och ljusstyrkan var bara f:4,5 – f:5,6, alltså 2,3 – 2,6 ggr ljussvagare än Sony DSC-H5:s. Dessutom måste man ha minst ett zoomobjektiv till för att få med området 36 - 100 mm, och byta mellan objektiven varje gång man växlar mellan normalfoto och telefoto.

Visst kanske det känns ”proffsigt” med riktig systemkamera, men det blir 1) dyrare än en kompaktkamera med motsvarande data 2) mera komplicerat handhavande och 3) mera tidskrävande. Rätt som det är skall man byta objektiv för att motivet är för stort eller för litet, för långt bort eller för nära för den lins man har på kameran.

Om du har 1) mycket pengar, 2) ork att sätta dig in i kamerans funktioner och 3) tid att ställa in kameran och byta till rätt objektiv utan att motivet tröttnar eller avlider under väntetiden, och 4) rätt känsla för mera avancerad bildkomposition... så visst kan en bra systemkamera bidra till fantastiska bilder!

Men... har du allt detta? Då läste du antagligen det här i onödan.