Sidan uppdaterad 2010-06-05

Snabblänkar:
Installation av Medibuntus arkiv
Installation av Mobilt bredband

Ubuntu...

... som det såg ut på vår företagsdator i september 2009. Bakgrunden är vårt eget foto av en surikat vi "träffade" på Artis zoologiska trädgård i Amsterdam sommaren -09. (Det är lätt att byta bakgrundsbild.)

Innan vi upptäckte Ubuntu var vi microsoftslavar som många andra. Vi har haft de flesta av deras operativsystem, från DOS 1.0 och framåt i våra datorer genom åren, och har i regel installerat varje nytt operativ (utom 2000 och NT) så fort det kommit ut.
Samma dag som Windows XP släpptes i Sverige (hösten 2001) köpte vi det, och dagen efter installerades det i vår huvuddator. Bokföringsdatorn fick fortsätta med Windows 98 SE, vi ville inte köpa två XP bara för att vi hade två datorer.
Från april 2007 till oktober 2008 använde vi Ubuntu och Windows XP parallellt (dual boot) i huvuddatorn, även om det i praktiken nästan bara blev Ubuntu som användes, utom när ett gammalt TV-kort skulle användas för inspelning. Sedan oktober 2008 har vi enbart använt Ubuntu i våra tre företagsdatorer.

Men varför bara Ubuntu, när vi ändå har betalt för Windows XP?
Skäl nummer ett: Vi ominstallerade Windows XP våren 2008. Systemet hade som vanligt blivit trögt efter en tid (vi brukade därför ominstallera med mellan ½ och 1 års mellanrum).
Vi aktiverade Windows via nätet innan antivirusprogrammet installerats, vilket var slarvigt, det medges. Då smög sig ett virus in och la sig i en icke skanningsbar dold fil. Så när antivirustestet kördes såg allt bra ut. Där låg viruset latent i ett halvår tills det plötsligt aktiverades. Ett antal program slutade i snabb följd att fungera, men vi hann åtminstone stänga av datorn innan fakturor, kvitton, avtal, ritningar, brev och andra dokument hade raderats.
Vi var alltså väldigt nära en katastrof. Det här ville vi inte uppleva igen!
Skäl nummer två: Vi hade ändå inte använt Windows efter ominstallationen. Alla program vi behövde fanns för Ubuntu, och alla apparater vi anslöt till datorn fungerade utan problem.
Så varför återinstallera ett operativsystem som var känsligt för virus i våra företagsdatorer när vi ändå inte använde det?
Skäl nummer tre: Vi har Boardmaker, ett oslagbart snabbt och effektivt DOS-program för framställning av ritningar och kretskortlayouter till våra elektronikkonstruktioner. Det fungerade perfekt i Windows 95. I Windows 98 var det labilt vid uppstarten, men gick att få igång. I XP fungerade det inte alls. Vi tvingades därför ha Windows 98 i en av våra datorer bara för Boardmakers skull. Men efter kraschen installerade vi Dosbox i Ubuntu, och testade sedan att installera Boardmaker. Det funkade perfekt. Sista skälet att ha Windows i någon av våra arbetsdatorer var borta.

Till vår privata laptop har vi ett gammalt analogt USB-TV-kort för inspelning av TV-program, och det har inte fullt stöd för alla sina funktioner i Linux, så i den datorn har vi hälften XP, hälften Ubuntu. När vi är ute på nätet vill vi absolut inte använda Windows, det används uteslutande för TV-kortet.
Nyare TV-kort har i regel stöd för linux, så när vi byter TV-kort åker XP ut även där, och då är vi äntligen helt "microsoftfria"!

Så långt våra skäl för att välja Ubuntu i stället för Windows. Men det finns flera:

Vid en direkt jämförelse är Ubuntu enklare att använda, i synnerhet för personer med liten eller ingen datorvana:

1) Det mesta man ansluter "bara fungerar" direkt, utan krångel med installations-CD. Och behöver man hjälp finns det massor att hämta på nätet, helt gratis.
Vi har kanske haft tur, men när vi har anslutit våra skrivare (två laserskrivare och en bläckstråleskrivare, alla av olika fabrikat), fyra digitalkameror (också av olika fabrikat), trådlöst nätverk, webbkamera och annat, har drivrutiner hämtats och installerats från nätet helt automatiskt. Hos en av våra vänner anslöt vi en multimaskin (skanner / skrivare / fax / kopiator / telefon) från HP, och den fungerade också direkt (till vår egen stora förvåning, för den hade krånglat en del när de hade Windows).
Vår skanner (Epson Perfection 3490 Photo) krävde visserligen installation (ungefär som i Windows) men den var klar på några minuter, och skannade sedan både papper, negativ och diabilder precis som den skall.
Om den hårdvara man ansluter har stöd i Linux, installeras den och fungerar strax efter att den anslutits och slagits på. Och finns det inte stöd i Ubuntu från början kan man numera ofta hitta linuxdrivrutiner på tillverkarens sajt. Och behöver man hjälp kan man i regel googla fram en lösning. Man brukar hamna på något forum som beskriver hur man gör.
Det här är en sak som gör Ubuntu så bra: När man har fått ett väl fungerande operativsystem (plus en samling program) helt gratis, känner man sig tacksam, och delar gärna med sig av sina erfarenheter (som jag gör här). Och har man programmeringskunskaper delar man med sig av dem också. Därför finns det en stor mängd Ubuntuanvändare som ställer upp (oftast via något forum, t.ex. ubuntu-se.org eller ubuntuforums.org om du förstår engelska) och hjälper till om det är något som verkar svårt.

Tyvärr finns det dock folk som är lite nördiga. Även om det finns ett enkelt grafiskt sätt att t.ex. installera en grafikdrivrutin (System-Administration-Hårdvarudrivrutiner, låt programmet leta upp den som passar, markera den och välj att installera. Klart) så föreslår de att du skall öppna ett terminalfönster och kopiera över en massa koder och köra dem.
Enda fördelen med deras metod är att den funkar på alla linuxvarianter. Men det allra mesta som du som Ubuntuanvändare behöver göra kan göras med mus och tangentbord i den vanliga grafiska miljön, på samma sätt som i Windows. Ett undantag är dock installation av Medibuntus arkiv. Det går att göra i den grafiska miljön, men går mycket, mycket snabbare i ett terminalfönster. Se längre ner på sidan.

2) Programinstallation är nästan löjligt enkel. Se senare i artikeln.

3) Man slipper virus och spionprogram som finns i windowsmiljö.
Ubuntu är en "linuxdistribution". Den har en GNU/Linux-kärna som har en helt annan säkerhet än windowskärnan. I Ubuntu kan ingenting installeras utan ditt godkännande och ditt personliga lösenord (som är Blowfish-krypterat). Och inte ens det räcker om du vill ändra i känsliga systemfiler. Om du öppnar Platser, och går till någon systemmapp (inte Home) så kan du försöka radera, flytta eller kopiera. Det går inte. Åtkomst nekas. Samma sak gäller virus – de kan helt enkelt inte installera sig i någon systemmapp, och därmed kan de inte göra någon skada. Som värst skulle de kunna lägga sig i hemmappen och när du klickar på filen händer det något kul på skärmen. Men inget annat. Och efter omstart är viruset dött igen. Det är därför som det bara har tillverkats en handfull virus för Linux. Och inte ens dessa ofarliga virus kan angripa en dator där linux uppdaterats det senaste året. När ett virus vill installera sig på hårddisken är det därför tvärstopp.
För det andra har GNU/Linux en aktiv "community" -- användare som själva bidrar till säkerheten. De rapporterar in så fort de upptäcker en säkerhetslucka. Direkt täpps den till, och säkerhetsuppdateringar skickas till din dator via nätet.
Du kan alltså räkna med hög säkerhet utan att behöva installera något antivirusprogram.

Om någon skickar en virussmittad fil bifogad i ett email, så händer inget i din dator, men om du skickar filen vidare till någon med Windows som inte har ett helt up-to-date antivirusprogram i sin dator kan han råka illa ut.
Det är bara ett skäl till att vi rekommenderar installation av ”Virusskanner”. Programmet installeras busenkelt via Program – Programcentral för Ubuntu. Det kan skanna bifogade filer, windowspartitioner (om du har det i datorn), USB-anslutna lagringsmedia och windowsprogram du vill testa under Wine. Det finns nämligen en möjlighet för Windowsvirus att angripa Wine.

Ubuntu är lätt att installera. Och du kan behålla Windows om du vill.

Om du har Windows igång och startar Ubuntu-CD:n, kan du faktiskt installera Ubuntu i en mapp i Windows, på samma sätt som vilket windowsprogram som helst. Blir du missnöjd är det bara att ta bort igen.

Den vanligaste metoden om man vill ha Ubuntu och Windows parallellt är annars så kallad dual boot. Dvs du väljer mellan Windows och Ubuntu vid uppstart.

Om du redan har Windows på hårddisken kommer Ubuntus installationsprogram att krympa Windows och installera Ubuntu på resten. Hälften av hårddiskens lediga utrymme tilldelas Windows, hälften blir Ubuntu. Det är detta som är förvalt vid installationen om Windows redan finns på hårddisken. (Men du kan också ändra storleken på Windows- och Ubuntupartitionerna manuellt, eller radera Windows och installera Ubuntu på hela hårddisken om du vill. Men, som sagt, ändrar du inget blir det hälften Windows, hälften Ubuntu. Nästa gång du startar datorn dyker en lista upp, Ubuntu överst och Windows nederst. Ubuntu är markerat, och markören kan flyttas ner till Windows med datorns piltangenter om man vill starta med Windows. Gör du ingenting körs Ubuntu igång efter tio sekunder.

OBS! Windows har problem med fragmentering. Efter en tids användning är hårddisken rejält fragmenterad, datorn blir litet långsammare, och hårddisken behöver defragmenteras. Du hittar defragmenteraren under System i Windows. Gör en defragmentering precis innan du installerar Ubuntu, det underlättar installationen.

Vid installationen av Ubuntu ställs några enkla frågor (språk, tidszon, ditt namn, datornamn och önskat lösenord...) och sedan sker hela installationen i en följd, utan att stoppa för ytterligare frågor. På en någorlunda modern dator är allt klart på tio till femton minuter. Och då har du inte bara installerat ett operativsystem, utan dessutom ett komplett kontorspaket (OpenOffice, senaste versionen), en bildvisare, ett avancerat bildbehandlingsprogram (GIMP), ljudinspelare, mediaspelare, skannerprogram, brännarprogram, musikuppspelare med direktlänk till Jamendo (över tiotusen timmar musik du kan lyssna på och ladda ner gratis och lagligt) förutom några enkla spel och diverse tillbehör. Datorn är dessutom redan klar för trådbundet nätverk (LAN), trådlösa nätverk (WLAN) och mobilt bredband via USB-modem.
Följande svenska leverantörer har stöd för mobilt bredband i Ubuntu 9.10:
3, Glocalnet, Halebop, Ice.net, TDC, Tele2/Comviq, Telenor och Telia. Alltså de flesta mobila bredband som finns att tillgå i Sverige.
Vissa modem har dock egenheten att de har inbyggd programvara på ett minnesutrymme. Ubuntu betraktar då modemet som en USB-sticka, och startar inte uppkopplingen av sig själv. Men det kan man lösa, se nederst på den här sidan.

OBS!!! När du installerar Ubuntu bör du vara ansluten till Internet.
CD-skivan rymmer inte alla de språk som Ubuntu kan installeras på till alla program som följer med. Vill man ha ett hyfsat svenskt språkstöd från början måste installationsprogrammet kontakta servrar på nätet för att hämta det under installationen. Är man inte ansluten till nätet under installationen blir språket bara delvis på svenska, en hel del blir på engelska. Är man uppkopplad under installationen blir det mera komplett, men ändå inte helt fullständigt. Så när installationen är klar och man startat om datorn klickar man på System - Administration - Språkstöd, man får upp ett fönster "Språkstödet är inte fullständigt installerat". Klicka på Installera. Kolla att du har svenska både för menyer och fönster samt att rutan "Behåll samma" är förbockad.
När installationen är klar, starta om datorn och du har nu svenskt språkstöd för nästan allt. I Openoffice finns därmed också rättstavning på svenska om du behöver det.

Dessutom kan du hämta hem tusentals program gratis, från olika arkiv, se längre ner på sidan.

Täta uppgraderingar. Varje windowsversion brukar hålla några år innan nästa kommer. Två undantag: Me och Vista, två problemfyllda och kortlivade windowsversioner som snabbt ersattes av XP respektive 7.

Men eftersom Linux utvecklas hela tiden och nya smarta program dyker upp, kommer en ny version av Ubuntu varje halvår. I april och oktober brukar en ny "distributionsutgåva" lanseras, efter att ha alfa- och betatestats under ett antal månader. När den finns för nedladdning startas din uppdateringshanterare och du erbjuds att installera den.
Dessutom uppdateras linuxkärnan ännu oftare, och likaså sker kontroll och uppdatering av de flesta program du själv installerar!

Här kommer en sak upp som du måste tänka på: Om du har lagt till egna länkar till programförråd måste de också bytas mot länkar till förråd som gäller den nya utgåvan om du väljer att uppgradera till en ny ”distributionsversion”.
Det finns givetvis inget krav att uppgradera när en ny Ubuntuversion finns tillgänglig, men ofta ingår uppgraderingar och nyheter som man inte vill missa. Snabbare uppstart, nytt stöd för hårdvara, snyggare grafik, förbättrade program.
Exempelvis halverades uppstarttiden i och med 9.10-utgåvan i oktober 2009 jämfört med tidigare. Nu startar Ubuntu på 30-35 sekunder på en modern dator med vanlig hårddisk.

Vad kostar det?

Vi har haft de flesta av Microsofts operativsystem i våra datorer: MS-DOS 1, 2, 3.0, 3.2, Windows 95, Windows 98, Windows 98 SE, Windows ME, Windows XP home, Windows Vista.
Förutom att vi också haft både DR-DOS från Digital Research och OS/2 från IBM...

Varje inköp / uppgradering kostade pengar. Om vi inte räknat fel har vi haft operativsystem för 10.000 kr i våra datorer sedan 1982. Förutom kostnaden för olika program som vi behövt för vår verksamhet.

Ubuntu kostar ingenting.
Du får visserligen ladda ner det och bränna en installations-CD, men operativsystemet och programsviten är helt gratis.

Men... Behövs inte MS Windows för att man skall kunna spela upp ljud och video i Microsofts egna ljud- och videoformat?

Så här ligger det till: Direkt efter installation har Ubuntu bara stöd för öppna format. Vill man kunna spela upp de slutna video- och audioformat som finns behöver man komplettera installationen med några extraprogram. Lyckligtvis går det väldigt lätt.

En del installeras automatiskt. När du t.ex. försöker spela upp en video som inte har stöd från början, så ställs frågan om Filmuppspelaren skall söka efter ytterligare kodekar. Låt den göra det. Du får några förslag. Tillåt alla och gå vidare. Eventuellt upprepas förloppet med nya förslag. Men till slut brukar det helt enkelt fungera, filmen spelas upp och i fortsättningen klarar datorn det här formatet (och många fler). En annan variant är att installera mediaspelaren VLC. (I Programarkiv för Ubuntu, skriv VLC i sökrutan, installera. Svårare är det inte.) När det görs, följer en massa kodecar med, och datorn har fått stöd för de flesta ljud-, bild- och videoformat.

Tänk på hur det är i Windowsmiljö: Vill du spela upp Real-filer (Real audio, Real video) så räcker inte Windows media player. Du måste ladda hem RealPlayer, eller leta upp codecar för realformatet och försöka installera dem. Samma sak med Flash-videor, du behöver installera Flash player eller codecar som gör att du kan spela flash i mediaspelaren. Vill du kunna spela divX-videor behöver du codecar för det, för PDF-dokument behövs Adobe reader och så vidare. Windows är långt ifrån "komplett" från början. Och för varje extraprogram du behöver måste du leta upp det på nätet, ladda hem det, och installera det.

I Ubuntu behöver man i regel inte leta på nätet efter de program man vill ha, och ladda ner dem från respektive tillverkares sajt. I stället har man tillgång till stora programarkiv där testade och godkända program finns för nedladdning. Och installationen är barnsligt enkel, dessutom.
Från och med Ubuntu 9.10 startar man helt enkelt ”Programcentral för Ubuntu”. Ett program som har en samling program som har testats och godkänts för Ubuntu. I början av december 2009, när det här skrevs, fanns c:a 2000 gratis programvaror att hämta. Så här ser ”programcentralen” ut:

Vill du ha stöd för Microsofts videoformat, installera deras grundfonter (Arial, Times New Roman mfl) och litet annat praktiskt, allt på en gång? Det är i princip bara att välja alla tillgängliga förråd (Redigera-menyn) och sedan i fönstret uppe till höger skriva ”Ubuntu restricted extras” och när den visas... (se bilden) klickar man på pilen till höger på samma rad.

...och väljer ”installera”. Du tillfrågas om ditt lösenord, och sedan du skrivit in det tas hela programsviten hem och installeras i ett svep. När den automatiska installationen är färdig finns programmet under en passande meny i ”Program” på panelen (linuxspråk för programlist). Kontorsprogram ligger under ”Kontor”, ljud- och videoprogram ligger under ”Ljud och video”, spel under ”Spel” och så vidare. Ubuntu håller reda på vilken typ av program du installerar, och placerar det under rätt rubrik.
När man vill installera (eller avinstallera) program, är Ubuntu alltså mycket enklare än MS Windows.
Allt är snyggt organiserat, det är lätt att hitta de program man vill starta.
Inte som i Windows, där alla program oavsett typ ligger i samma program-mapp.

Vill man, så kan man lätt fixa snabbstartknappar för de program eller mappar man vill öppna, och placera dem på panelen eller på skrivbordet. Exempel: Klicka på Program, för musen till Kontor, sedan höger till "OpenOffice.org Ordbehandlare" och högerklicka. Nu får du välja: "Lägg till den här programstartaren på panelen" eller ..."på skrivbordet". Klicka och det är klart. Busenkelt. Man kan även lägga den aktuella menyn på panelen som den är eller som en "låda".

Kort sagt: Det är lätt att installera de program du vill ha, det är lätt att hitta dem när du behöver dem, och dina favoritprogram kan du lätt placera på skrivbordet eller panelen.

Den speciella ”dela-med-sig-kulturen” som finns i linuxvärlden gör att man har tillgång till flera tusen olika, helt gratis program. Många är ganska enkla, men det finns också riktiga höjdare för både amatörer och proffs inom skiftande yrkesgrupper. Det tillkommer nya hela tiden, och de som redan finns uppgraderas ofta ganska tätt. Mycket är fri programvara med öppen källkod, vilket innebär att vem som helst (som kan det) har rätt att inte bara ladda ner dem och använda dem, utan dessutom ändra i, och ”bygga till” programmen utan att bryta mot någon lag.
Men man har som sagt dessutom möjlighet att ta hem program med sluten källkod, t.ex. kodecar för olika audio- och videoformat, flashplayer, Windows standardfonter (Arial, Times New Roman, Verdana...) och annat.

Självklart har vi olika behov. Men de flesta vill nog ha en dator med kontorsprogram (ordbehandlare, kanske också kalkylblad och presentation) som kan kommunicera med användare av Microsoft Office. OpenOffice, som följer med när du installerar Ubuntu, kan importera / exportera från och till MS Office, det är bara några udda specialfunktioner som de flesta aldrig använder som inte är kompatibla.
Eftersom de flesta av oss har digitalkameror är det bra med bildvisare och bildbehandlingsprogram. Ubuntu har båda.
Uppspelning av musik, video, strömmande video, flash... på nätet är också önskvärt. Installera ”Ubuntu restricted extras” så är det löst.
Vill du ha Google Earth? Inga problem, senaste stabila versionen finns redan i arkiven. Installeras med en knapptryckning via ”Programcentralen”. (Eller med några knapptryckningar i pakethanteraren Synaptic. Vissa program som kräver extra hårda kontroller finns bara i Synaptic. Du hittar ”Pakethanteraren Synaptic” under System -- Administration.)
Behöver du ett epostprogram som klarar fler än ett POP3-konto? Då installerar du Thunderbird. Självklart finns senaste stabila versionen i arkiven.
Vill du kunna spela i stort sett alla audio- och videoformat som finns? Installera VLC.
Vill du kunna spela upp krypterade DVD-filmer? Installera libdvdcss2.

Ett programförråd som är väldigt bra att ha heter Medibuntu. Gå till https://help.ubuntu.com/community/Medibuntu och följ anvisningarna. (Finns också längre ner på den här sidan.)

Andra program som vi själva tycker är bra, men som alla givetvis inte har nytta av:

Skype -- om du vill kunna "datortelefonera" till andra skypeanvändare gratis, eller billigt till vanliga telefoner utomlands. Endera söker du upp programmet (senaste deb-fil för Ubuntu) på deras sajt, eller också, om det funkar: Klicka här, och spara filen. Leta upp den, dubbelklicka på den och följ instruktionerna. Svårare är det inte.

Audacity -- Avancerat, men väl värt att lära sig om man vill spela in och / eller redigera ljudfiler. Proffsklass, men som amatör lär man sig snart det grundläggande man behöver.

Ljudkonverteraren Sound Converter. Konvertera musik eller andra ljudfiler mellan ogg, mp3, flac, wav och m4a (ACC). Snabbt och lättskött. Perfekt om du t.ex. har en bilstereo eller vanlig CD-spelare hemma som bara spelar vanliga audio-CD och ändå vill kunna lyssna på dina mp3-inspelningar. Konvertera till wav-format, och bränn audio-CD med brännarprogrammet Brasero (välj ”Ljudprojekt”).

Avidemux -- Redigera videor, byt format, beskär, ändra storlek, bithastighet... Riktigt bra!

Wine -- så att man kan installera och köra många Windowsprogram!
Vi har t.ex. Irfanview, det enda man behöver göra förutom installation av Wine är att installera mfc42.dll (OBS! daterad 2 juni 2000) i system32-mappen innan man försöker installera Irfanview, och radera den i_view32.ini -fil som bildats i IrfanView-mappen vid installationen, annars startar inte programmet. (En ny bildas första gången man startar programmet.) av Irfanview (vi valde version 4.25). Sedan fungerar allt precis som om vi kört programmet i Windows XP.
Men... var hittar jag Wine:s System32-mapp?
Klicka på Program (på panelen), för upp muspekaren till Wine, sedan klicka på ”Bläddra i C:”
Dubbelklicka på Windows-mappen, dubbelklicka sedan på System32-mappen.
Dit skall man kopiera mfc42.dll, den version som är daterad 2 juni 2000. Det finns andra versioner (med andra datum) på nätet, de brukar inte fungera.
Om det finns flera varianter av Wine att välja mellan, välj den senaste (ibland kallad beta). Programmet utvecklas hela tiden och blir mer och mer effektivt så det är dumt att välja en äldre utgåva. Hittills har vi inte stött på någon betavariant som har kraschat för oss.

Dosbox -- så att man kan köra DOS-program! (Det finns t.ex. en mängd gamla DOS-spel på nätet, många klassiker är numera helt gratis, och både grafik och ljud funkar precis som på en gammal PC med DOS.)
Vi kör t.ex. Boardmaker, ett DOS-CAD-program för framställning av kretskortlayouter. Allt funkar! Layouterna sparar vi som Postscript. När man sedan dubbelklickar på PS-filen, så öppnas den i en dokumentvisare i Ubuntu, och där sparar vi i PDF-format, som gör att vi kan skriva ut layouten med hög precision direkt på plastfilm som vi använder för tillverkning av kretskortet. Hela proceduren (spara som Postscript, omvandla till PDF, skriva ut) går på några enstaka minuter.
Och så har vi testat ett tjugotal DOS-spel. Nästan alla fungerade alldeles utmärkt.

-----------------------------------------------------

Peneler... När installationen gjorts ser skrivbordet litet annorlunda ut än i Windows.
Det finns t.ex. två paneler, en nedtill och en upptill. Eftersom stängningsknappen är uppe till höger finns risken att man råkar klicka på den när man bara ville stänga ett programfönster (som ju också har sin stängningsknapp uppe till höger).
Varför man gjort så här i många linuxdistributioner vet jag inte, själv tycker jag att det är onödigt.

Du gör givetvis som du vill, men jag har valt att flytta ner panelen. Man högerklickar på en del av panelen som är ledig, och väljer "egenskaper" i rutan som dyker upp. Till höger om "Orientering" i fönstret som öppnas väljer man Nederst i stället för Överst. Stäng.

Nu har du två paneler nedtill. Högerklicka på t.ex. papperskorgen och tag bort bocken i "Lås till panel". Gör det sedan med samtliga "prylar" på panelerna, sedan kan du högerklicka på vilken som helst, och välja Flytta. Då kan de dras dit du vill ha dem.
På det här sättet kan man t.ex. placera avstängningsknappen nedtill, längst till vänster, som man är van vid från Windows, flytta papperskorgen till samma panel, men längre till höger, placera Program-Platser-System precis till höger om avstängningsknappen och så vidare. Lägg märke till att några saker har tre tunna vågräta streck till vänster (kan vara litet svåra att upptäcka). Då skall man klicka på dessa streck i stället för på själva symbolen, för att kunna flytta / låsa den.

Om du vill kan du göra som jag, dvs placera allt på samma panel, ta bort sådant du inte vill ha, högerklicka på den tömda panelen och välja att ta bort den.

Högerklickar du på en tom yta på panelen, och väljer "Lägg till i panelen" så finns en mängd olika saker man kan placera ut.
Väderrapport, till exempel. Ställ in en plats du vill veta vädret på, så får du en liten symbol (moln, sol, halvmulet och temperatur) som visar vädret på den aktuella platsen. Uppdateras med jämna mellanrum.
Och om du har för vana att installera skumma program som kan krascha, t.ex. direkt från sajter på nätet (.deb-filer) kanske "Tvinga avslut" kan vara bra att ha... Och varför inte Systemövervakaren, så att du ser hur mycket processorkraft som förbrukas eller hur mycket minne som är använt?

Ubuntu har från start två skrivbord. Det finns två rutor intill varandra på panelen. En av dem har avvikande färg och det är en ikon på den. Det är det skrivbord du har uppe nu. Klickar du den andra försvinner webbläsaren. Du har nämligen bytt skrivbord. Klickar du på den som var markerad tidigare, dyker det här upp igen. Tanken är att du skall kunna köra flera program samtidigt utan att något av dem hamnar under ett annat. Eller om någon annan vill låna datorn en stund -- byt skrivbord och låt honom / henne härja på sitt eget, så riskerar du inte att han stänger något du håller på att jobba med.
Tycker du att det verkar onödigt med flera skrivbord? I så fall -- högerklicka, välj inställningar och ändra antalet arbetaytor till 1 och tag bort ikonen från panelen. Den behövs ju inte längre.

Slutligen: Var inte rädd för att pröva dig fram. Högerklicka på själva skrivbordet, och kolla vad du kan ändra där. Det finns t.ex. flera snygga skrivbordsbakgrunder, Ubuntu behöver inte vara brunt...
Klicka på program, sedan Kontor, och högerklicka på OpenOffice.org Ordbehandlare. Aha! En meny...

Som sagt, pröva dig fram. Du kommer snart att märka att Ubuntu och de program du installerat fungerar på ett relativt konsekvent sätt. Ta till exempel inställningar. I Windowsmiljö kan de finnas under i stort sett vilken rubrik som helst, men under Linux är de i nästan alla program under Redigera, oftast längst ner på listan. Titta i webbläsaren får du se själv när du installerat Ubuntu. I Windows har Firefox "inställningar" under "Verktyg", men i Ubuntu finns de under "Redigera".
Öppna sedan GIMP. Var finns programmets inställningar? Under "Redigera". Thunderbird? "Redigera". Fotohanteraren F-spot? Också Redigera-menyn. Det här kommer du att uppskatta mycket efter ett tag. Alla program som utvecklats för Ubuntus skrivbordsmiljö (Debian) är ganska lika, de gemensamma kommandona ligger på samma plats.

Självklart lär du dig inte alla funktioner i avancerade program som GIMP och Audacity med en gång -- eller någonsin. Men "lek" med program du är intresserad av, och ganska fort lär du dig grundläggande saker du har nytta av. Och eftersom de flesta linuxprogram använder menyer på samma sätt, så blir det lättare och lättare att hantera dem, även program du aldrig testat tidigare!

Så vad kan du vänta dig av din Ubuntu-dator? Alldeles i början upptäcker du små skillnader mellan Windows och Ubuntu, saker som kanske känns litet främmande om du i åratal vant dig vid Windows.
När Sverige gick över från vänstertrafik till högertrafik 1967 var det litet jobbigt att vara trafikant, men det är nog ingen som idag vill byta tillbaka.
Och ju mer du använder program, spel och annat i Ubuntu, desto snabbare upptäcker du fördelarna. Ubuntu är inte bara tryggt, det kan också underlätta och snabba upp din datoranvändning.

Medibuntu. Programarkiv med bl.a. Google Earth och Skype.
Så här gör man för att installera deras förråd, tyvärr finns bara anvisningar som innebär att man gör det via ett s.k. terminalfönster -- men å andra sidan är det oslagbart snabbt.

1) Öppna ett terminalfönster (Program - Tillbehör - Terminal).
2) Markera hela texten i rutan och kopiera (Ctrl + C eller högerklicka och välj Kopiera).
(Ett snabbt sätt att kopiera allt utan att använda musen är att klicka någonstans i texten i rutan och välja Ctrl +A (som markerar allt i rutan), sedan Ctrl + C (som kopierar det markerade).

sudo wget http://www.medibuntu.org/sources.list.d/$(lsb_release -cs).list \
 --output-document=/etc/apt/sources.list.d/medibuntu.list &&
sudo apt-get -q update &&
sudo apt-get --yes -q --allow-unauthenticated install medibuntu-keyring &&
sudo apt-get -q update

3) Högerklicka i terminalfönstret och välj Klistra in. Sedan trycker du på Enter, så blir du tillfrågad om ditt lösenord.
När du fyller i det syns ingenting på skärmen, men det funkar ändå bara du anger rätt lösenord. Sedan Enter igen.
Nu börjar installationen, eventuellt behöver du svara ja på en fråga, men det är bara att acceptera.
Det här tar en liten stund, men när allt stannat och din prompt visas igen (ditt användarnamn@datornamnet:~$) är det klart.
Nu har du tillgång till Medibuntus förråd av codecar, program mm. Bland annat finns där AMR och FAAC som används av Mplayer, Google Earth i senaste version, Skype och några låsta videoformat, bland annat W32 och W64-kodecarna för Windows media.

När förrådet är installerat hittar du Medibuntus filer och program på samma sätt som vanligt, dvs i Programcentralen eller Synaptic.

Mobilt bredband med modem som har inbyggda installationsprogram på ett inbyggt flashminne har tidigare varit ett problem, men numera är det en bagatell att installera. Huawei 1750, det vanligaste modemet hos Telenor, Telia mfl har testats och fungerar utan problem.

Till att börja med: Ha inte USB-dongeln ansluten från början.

Först skall vi kolla att du har tillgång till de programarkiv som behövs:
Klicka på System, sedan Programkällor.
Fönstret ”Programkällor” öppnas efter att du angett ditt lösenord.
De första fyra programkällorna (main, universe, restricted, multiverse) skall vara förbockade:

Om de redan är det, stäng. Annars: Bocka för och stäng när det ser ut som på bilden.

Installera nu programmet USB-modeswitch. Använd Pakethanteraren Synaptic* (System - Administration - Pakethanteraren Synaptic).
(Programcentral för Ubuntu söker inte i alla arkiv och när vi testade kunde den inte hitta usb-modeswitch.)

Nu kan du ansluta USB-dongeln. Vänta några sekunder så att datorn hittar den.

Klicka på nätverksikonen på panelen, välj Ny GSM-förbindelse och fyll i uppgifterna. Klart!

*) Om du inte har använt Synaptic tidigare:
Skriv usb-modeswitch i snabbsökningsrutan.
Du bör nu bara ha usb-modeswitch och usb-modeswitch-data i huvudfönstret.
Klicka på den lilla rutan till vänster om usb-modeswitch och sedan Markera för installation.
Som du ser dyker ett fönster upp som berättar att också usb-modeswitch-data kommer att installeras. Klicka på Markera, så stängs det här fönstret och nu är båda förbockade.
Klicka på Verkställ (upptill i programmet).
Fönstret ”Verkställ följande ändringar?” visas. Klicka på Verkställ där också.
Nu installeras programmet inklusive sina inställningar.
Stäng sedan Synaptic, anslut modemet, klicka på nätverksikonen på panelen, välj Ny GSM-förbindelse och fyll i uppgifterna. Klart.

/Stefan, Valutronic